E D I T A

Hemkomst utan att svimma √

Dusch √

Bäddad säng √

Iskallt ute √

PJ √

Cigg √

Coca Cola √

 

 

Jasmina: Ajuste S gillade dig...

Me: Nee? Fan vad kul!

Jasmina: Ja, hon sa att du var jätte trevlig..

Me: Hihi...

Nejra: Va? När fan hann du träffa henne? Vadå? Hur då..?

Me: Äähh, jag hinner med allt! =)

 

Och Gud vet bara att jag hinner... hahaha!

 

 

I know this is for me

I know, I feel it deep down in my bones.

And I understand, I get it

I know what You are trying to say.

I Love You. Thank You and Good Night!

 

 

 

när det inte finns någon i hela världen som jag kan prata med, så vet jag alltid att jag har dig. När jag behöver något så mycket men inte hittar rätt sätt att samla tankarna själv så gör du det åt mig. Du ser fan till att jag fixar saker på riktigt! Haha! Mitt livs bästa kväll är jag fortfarande skyldig dig, det minns du väl? ;)
Och du vet säkert hur mycket allt det här betyder för mig, att jag har dig, att du finns... ett samtal bort.

Nån dag ska jag ringa mami och tacka för att hon födde dig... hahahaha!
Älskar dig min heting geting!

Sto si toliko hepii? Jesil' nasla neku veliku ljubav?
  - Jesam, znas koliki je? Ima preko sto kila!

Jag har en liten Fågel som ringer mig varje dag. Min Pretty. Och jag ler stort varje gång jag ser på skärmen vem det är som ringer. Vi behöver inte ses så ofta, bara att du ringer mig, just mig när du bara vill prata med någon gör mig såå glad! Enormt tacksam och lycklig för jag har dig Pretty!

När vi stod där på helig mark

Jag sträckte fram min hand, och

du höll kvar den, en aning för

länge. För att jag skulle titta upp.

Se i dina ögon det jag alltid kommer

att älska. Dina läppar sa bara tack.

Men dina ögon uttryckte en sådan

Otroligt vacker och djup tacksamhet.

När tystnaden talade.

...everything but suicide.... aaaaahh!! Me fucking fucking happy... no matter what you fucking do,  I got my safe-house... my safe place... Hahahaha! Det finns inte... Bara jag kommer undan med sådant här.. Bara jag. Och jag älskar att du ber mig gå... bara för att.

Ena stunden håller jag verkligen på att bli förbannad, i nästa stund skrattar jag. Åt det här, åt mig.
Jag kanske trots allt kräver för mycket, jag kanske är en sådan där jobbig, krävande typ

När jag är på botten drar du upp mig och får mig att le det är fåniga leendet som bara du kan. Och du kan, varje gång. När jag verkligen verkligen behöver någon så är faktiskt du den som är där. När jag som minst anar det, när jag minst förväntar mig så är det Du.
Jag kanske inte tackar Universums krafter tillräckligt ofta, fast jag är ju, när allt kommer omkring, otroligt tacksam bara över att du existerar. Att vi existerar, på den här planeten, samtidigt.

Det är en skänk från ovan. Det är meningen att det ska vara så. Allt runtomkring oss binder oss samman. Du finns i mitt liv och jag finns i ditt. Det är en självklarhet.

Jag älskar den här känslan som uppfyller mig. Och ja kan inte beskriva den i ord. Glädjen, lyckan, ruset... Kärlek. Bara rentav KÄRLEK! Dom säger att det är skillnad på att leva och att vara vid liv, och det är det. Jag har varit vid liv länge, men det var länge sedan jag levde, länge sedan jag kände mig så här levande. Det var länge sedan jag längtade till morgondagen och första mötet. Dom där ögonen som ser på mig, ögonen som strålar av glädje och liv. Dom som glittrar av hopp, ögonen i spegelbilden.
Och jag önskar, mer än nånting att jag kunde ge en bit av den här underbara, upplyftande känslan till dig. Bara för att se dig le, bara för att se den glädjen i dina ögon.

är klockan över fyra... Vad fan gör jag? Ehm.. Asmer påstår fortfarande att jag är kär.
Jag säger fortfarande emot.

All glädje och framgång i världen kan inte rädda mig insåg jag. Inte med ondskan som lurar i mörkret, väntar på tillfället när man äntligen har funnit lyckan och känner sig obesegrad... Då smyger den sig på en; här är jag... BAM! Smärtan, kommer du ihåg mig?
Jag vill bara krypa ihop där och gömma mig. Sen slår det mig, att jag har inget där. Och jag behöver det där, mer än syret jag andas ikväll. Jag vill falla ihop i bitar bara för att plocka ihop dom imorgon igen. Vetandes om att allt är kvar, varje känsla, varje minne, varje bakslag, varje skratt... Varje tår. För jag orkar inte längre ta skit för att skydda de jag älskar mest, för att skydda mig och för att orka med morgondagen. Jag orkar inte vara den smarta som håller käften när jag vet att det som sägs ändå är fel men jag finner inte alltid styrkan att kämpa emot.
Folk säger att dom vet, dom förstår, alla har sina dåliga dagar. Men ni vet fan inte alls hur det är. Ni vet inte hur det är att leva med ondskan vid sin sida, hur det är att gå hand i hand med smärtan och irra runt i mörkret. Ni vet inte hur det är att bli van vid dess närvaro och sedan vänja sig vid mörkret. Att kunna hitta runt där, urskilja dom olika vägarna, men aldrig hitta en utväg.

Så ikväll dansar jag med Djävulen, för gamla tiders skull. Ikväll sover jag med fienden, med giftet som pumpas genom mitt svaga hjärta. Ikväll andas jag smärta.