.
När vi stod där på helig mark
Jag sträckte fram min hand, och
du höll kvar den, en aning för
länge. För att jag skulle titta upp.
Se i dina ögon det jag alltid kommer
att älska. Dina läppar sa bara tack.
Men dina ögon uttryckte en sådan
Otroligt vacker och djup tacksamhet.
När tystnaden talade.
Ondskan
Jag vill bara krypa ihop där och gömma mig. Sen slår det mig, att jag har inget där. Och jag behöver det där, mer än syret jag andas ikväll. Jag vill falla ihop i bitar bara för att plocka ihop dom imorgon igen. Vetandes om att allt är kvar, varje känsla, varje minne, varje bakslag, varje skratt... Varje tår. För jag orkar inte längre ta skit för att skydda de jag älskar mest, för att skydda mig och för att orka med morgondagen. Jag orkar inte vara den smarta som håller käften när jag vet att det som sägs ändå är fel men jag finner inte alltid styrkan att kämpa emot.
Folk säger att dom vet, dom förstår, alla har sina dåliga dagar. Men ni vet fan inte alls hur det är. Ni vet inte hur det är att leva med ondskan vid sin sida, hur det är att gå hand i hand med smärtan och irra runt i mörkret. Ni vet inte hur det är att bli van vid dess närvaro och sedan vänja sig vid mörkret. Att kunna hitta runt där, urskilja dom olika vägarna, men aldrig hitta en utväg.
Så ikväll dansar jag med Djävulen, för gamla tiders skull. Ikväll sover jag med fienden, med giftet som pumpas genom mitt svaga hjärta. Ikväll andas jag smärta.
Omvägar
Utan att ni vet om det ger jag upp min lycka för er. Jag gör det för att jag tror och för att jag vet att min tro kommer belönas när jag nått ända fram. För att den enda sanna kärleken är den som ges, utan några förpliktelser utan att kräva något tillbaka. Det är endast den som bringar lycka och lung i själen.
Snön faller, jag ler.
Jag bad om det här. Bakom dimman i ögonen bad jag en tyst bön om det här vita täcket. Snön. Glädjen som en gång fyllde mitt hjärta. De små skristallflingorna som sakta föll från himlen brände i min hud, och jag log. Mitt ljus i mörkret, mitt efterlängtade hopp. Dessa små droppar av glitter som lyser upp min värld. Något som är kallare än jag, den skärande kylan. O jag behövde det här... känna något, känna mitt inre, tårarna som värmer mina kinder.Eld mot is
Jag visste att du skulle komma
Att du skulle hitta mig
Hitta min plats i drömmarnas land
Men nu var jag redo,
redo med min kyla som vapen
Värme mot kyla
När våra läppar möttes
Eld mot is
Du kände ingenting
Inte det som förrut fanns där
inga flammor, inga blixtar
Jag lyckades äntligen lura dig
Med min kyla besegrade jag dig
Inatt lyckades jag, inatt var jag segraren
Rock bottom.
...kad te vrijedaju, a ništa ne boli...
_______________________________
When you feel you have had it up to here
'Cause you mad enough to scream but you sad enough to tear
That's rock bottom.
Ånger.
Jag borde säga attdet gör fruktansvärt ont. Det smärtar för varje andetag jag tar, så mycket att jag inte vågar ta nästa, att jag inte vill ta ett till. För varje andetag fylls mina lungor av en ånger som endast helvettets eldar kan försvaga. Varje steg jag tar är närmare den verkligheten jag borde sträva efter, den verklighet som borde vara min. Jag gav mig självmant in i detta spel som jag inte kan vinna. Jag valde det, för att förlora. Medveten om att mitt hjärta kunde brista. Och det brister, i tusentals småbitar för varje sekund som tickar närmare slutet
men jag känner ingenting
Och jag skulle falla
Jag är rädd att jag kommit för nära nu
För nära kanten
En lätt vind
Och jag skulle falla
rakt in i denna svarta grop
Som jag en gång kallade din famn
Möta läpparna med djävulska flammornas hetta
Jag skulle ge hän åt frestelserna, åt det förbjudna
Falla ner i djupet
Omfamnad av kyla
Bländad av mörkret
Återigen skulle min själ vandra runt bland skuggorna
Och min kropp sväva i denna tyngdlösa ovisshet
Den största förtjänsten
Den största förtjänsten ligger inte hos den som ger, utan den som tar emot utan att känna sig förpliktigad. Lite ger människan när hon bara ger av de materiella ting hon äger, men ger mycket när hon ger av sig själv..Dödligt hugg.
Men när allt kommer omkring, hur många av oss slipper uppleva att allt som betyder något i våra liv plötsligt försvinner? Jag syftar inte bara på personer, utan även på våra ideal och drömmar. Vi kan hålla stånd en dag, en vecka, några år, men vi är ändå alltid dömda att förlora. Vår kropp fortsätter att leva, men själen har förr eller senare råkat ut för ett dödligt hugg. Ett perfekt brott, där vi inte vet vem som dödade vår glädje, vilka motiven var eller var de skyldiga står att finna. Och de skyldiga, som inte säger sina namn, vet de själva vad de har gjort?Jag tror inte det, för de är också offer för den verklighet som de skapat - även om de är depressiva, arroganta, maktlösa eller starka...
Ur Häxan från Portobello av Paulo Coelho
Om alla vore som du...
Han höll om henne
Osäker försökte hon backa
men han drog henne tillbaka
Hans armar om hennes midja
dom hörde hemma där
Han höll om henne
och hans doft borrade sig in djupt
i hennes själ, det brände i hennes hud
I öronen ekade hans ord
”Om alla vore som du...”
Ne psuj mi Tita
Ne psuj mi Tita i njegovo vrijeme
Ne krivi njega za svoje probleme
Za tezak zivot danas najmanje je kriv
Drukcije bi bilo da je stari ziv
Ne psuj mi Tita i njegovo vrijeme
Ne krivi njega sto je proklijalo sjeme
Mrznje skrivene u srcima fasista
skriveno i pod maskama nekih komunista
Ne psuj mi Tita i njegovo vrijeme
Ne krivi njega sto nisi izdrzao breme
Sto je sve narode spajalo u srodstvo
I sam si ga nazivao bratstvo i jedinstvo
Ne psuj mi Tita i njegovo vrijeme
Osmjehom je mogao planinu da pokrene
Nikada se druze nece zivjet bolje
Kad Tita spomenes skini kapu dole
- Marijan Benes
tillsammans ägde vi tiden.
vi ägde platsen
världen och luften vi andades
natten och stjärnorna tillhörde bara oss
tillsammans ägde vi tiden.
Kapetane...
Kapetane,
sto plovis valovima mojih snova...
Sto vladas mojim mislima
K'o more sam
pod tvojim prstima
Stvaras nemir u meni
I bez vjetra, bez i jedne bure
zaljuljas cjeli moj svijet,
znas me na pamet
K'o more
A ja sam tvoje sidro
Koje kad trebas, dizes
I spustas na dno.
Love To.
~~~~~~
I Love to Love You
and You just
Love it that I Do.
Ako se srce opet zezne...
Nije bilo jednom
Nije samo dva puta,
nego isto, svakog puta
Na kraju kada odu svi
Ostanemo mi
ti i ja, sami
Sto jednom ne odes i ti?
Da me pustis da mirujem
Polako da srce smirujem
Ovako ja nemam mira
Dok lagana muzika svira
i tvoj pogled me dira...
Hvata me neki strah
Panika, gubim dah
Mogu li ti
ovaj put odoliti?
Kako da izbjegnem
Bol i Kajanje
ako ti sada kazem ne?
A kako da izdrzim
opet tu toplinu,
tvog tjela blizinu,
tvog zagrljaja milinu?
Kako da izbrisem
trag usana tvojih,
kad polako predu preko mojih?
Kako duso da ne ceznem,
ako ne uspijem reci ne?
Ako se srce opet zezne... ?
Främling.
En tystlåten främling
natten, och jag
Underbart
Tills han började tala
Kysste min nacke
och jag visste, det var det.
Denna Nyfikenhet
Frågor började flöda
Jag trodde hans ord kunde döda
Varje liten sorgsen soldat
Som vandrade i mina ådror
Väcka liv i en armé av lycka
Starta nya lågor,
Fler frågor...
Hur vågar du träffa mig?
Du vet inte ens vem jag är.
Därför jag är här
Så tog han min hand
Och Händerna skiljde inte
på mitt och ditt
Hans andetag
blandade svart och vitt
Hans blickar kunde förena
Hav och land
Förvandla sten till sand
Det jag inte ville
Fick han mig att se
Och allt jag visste
det visste jag längre inte.
Vatreni.
En tystlåten främling,...Nema, nema ne, uvijek vatre tamo gdje je dim.
Late night conversation.
är som en dimma
som minnen långt bort
som man inte behöver
eller vill minnas
det viktiga är
att faktum kvarstår
känslor får betydelse
då tiden förlorar den
det spelar längre ingen roll
om det går dagar eller månader
timmar eller år
för det är nu vi vet
och det har varit mycket
för ditt hjärta både
lycka och smärta
och dina vackra,
obeskrivliga ord
för mig
frihet och mord
erkännanden är svåra, du vet...
Igen.
Igen, i mörkret
Blind och vilsen
Så ska jag göra det.
Om det är det som krävs
För att få det här så kallade livet
Att funka, att vara bra för mig
Så är det det jag skall göra
Jag klarade det en gång
Nu flera år sen
Känns som decennier
Men det var inte så länge sen
Med hela världen emot mig klarade jag mig
Jag byggde upp detta jag har nu
Helt själv, utan någons hjälp
Jag hatade det
Mörkret, tystnaden
Alla ögon som pekade ut Mig
Mig.
Jag, jag var oskyldig.
Stackars människor tänkte jag
Ni ska då få se!
Ska jag behöva släppa allt
Och bygga om det på nytt
Då är det det som skall ske
För att få dessa idioter att se
Jag misslyckas inte, jag gör inte fel
Fel görs mot mig.
Lilla mig som måste bära det här själv.
