E D I T A

Idag har varit en sådan dag som jag högaktar. Då jag får umgås med min kära bror! Han lovade att se till att jag kom ut idag, så jag inte börjar sega utan kommer igång igen! Hihi!
Tog en promenad i flera timmar och "tog igen" förlorad tid. Jag berättade om resan och han fick berätta om vad som hänt här under tiden... kul kul! Började prata om lite viktiga saker, men det började regna så vi skildes åt, snacket fortsatte på msn med minnen från förr och lite diskussioner, alltid lika roligt.

Kico kom över en grej jag skrev förrut, som jag tänkte lägga uuupp!
Därav detta inlägg om en helt vanlig men väldigt uppskattad dag.

Du och jag, vi har ett speciellt band!

Sen födseln har vi alltid varit tillsammans

Trots att du är yngre så har du alltid tagit hand om mig

du har alltid skyddat mig och rett ut saker

Som en storebror

Vi hör ihop, du och jag

Jag älskar dig för du förlät alla gånger jag svek

för du ljög för min skull

för du höll om mig när jag grät

utan att jag ens själv visste om orsaken alla gånger

Så mycket vi har gått igenom

all skratt, alla tårar

All smärta vi fått gå igenom

nu inser jag att det fört oss närmare varandra

Alla våra underbara stunder då vi skrattade så vi fick ont i magen

Inte bara vårt blodsband utan också vårt förflutna

binder oss samman

Vi kommer alltid vara ett,

jag kommer alltid behöva dig

Vad som än händer i mitt liv

vem jag än träffar, vart jag än hamnar

så kommer Du vara den jag älskar mest!

Jag började på det här inlägget förrigår, då jag va ledsen o förvirrad. Lite rädd nästan. Varför rädd? Jag kommer till det strax. Meningen med det hela är att jag inte är det längre! Jag är skitförbannad och dör av längtan till mitt vackraaa haav men jag skiter i för jag tänker inte bry mig om nått och jag drar snart!

Nå ja tillbaks till förrigår
Helt intensiv dag, va så arg för jag vakna tidigt så jag tvingade mig själv o sova mer. Lyckades äntligen! Men sen blev det bråttom! Hinna iväg till moster o fika o så hinna till jobbet. Ännu en dag där, ännu en utbildning, ännu fler nya människor som man BARA MÅSTE lära sig namnet på för att de sedan ska anställa 700 nya för dessa inte funkar.
Så trött. Och så ensam, Meli har åkt nu, känns så jäävla sjukt konstigt. Men det ska nog bli bra.. För nu fattar jag!

Hoppa över om du inte vill veta för mkt om mig :P
Nå, jag vet inte om ni tror på spådomar men jag gör, till en viss grad. När en människa som omöjligt kan veta något vet det, då tror man ju. Jag fattar inte, jag tror på tecken o allt sånt ödet man ska gå en viss väg, allt har sin anledning, men jag fattade inte. Just den dagen jag känner ÄNTLIGEN så mår jag bra, allting bara är, varken dåligt eller FÖR bra utan det ÄR bara, just den dagen (förrigår), så kom det där.
Jag började bli orolig, aldrig hade jag låtit något sådant pågå sååå länge som detta. Det jag minst förstår är varför han dök upp och varför jag förväntades göra något, enligt "tecknen" alltså... Hur mycket skulle man behöva orka? Jag blir ju inte yngre direkt!

Du kanske tycker jag är knäpp, men jag lyssnade på vad denna person såg och sa till mig och gjorde det som förväntades av mig, så nu vet jag, jag trodde jag mådde bra men jag visste inte. Jag visste inte att jag kunde må ännu bättre, hade jag inte gjort det här så hade jag nog alltid undrat, iaf mitt undermedvetna. Ingen stor grej alltså men DAMN IT FEELS GOOD! Nu är jag klar i huvudet och jag är så grymt jävla STOLT över mig själv... hihi jag vet att ni oxå är det ! :D

Som sista ord:

som begravda i den svartaste jord
minns jag inte längre dina nedlåtande ord
jag minns inte
det kanske aldrig riktigt var, så det finns inte
såren är läkta och ärren syns inte
något inom mig har vänds, till det bättre dock
för alla minnen har inte förträngts
jag minns det jag behöver för att fortsätta så här
för att veta vad det absolut rätta är
och du var aldrig på något sätt bra för mig

det bästa jag hittills gjort är att hålla mig borta från dig.