Orka?
Fan.
Hur orkar vissa leva som dom gör? Hur orkar dom gå upp till jobbet varje dag? Den enda anledningen är ju att man måste. Men måste man? Måste man göra nått man inte vill? Alltså nej, det är klart man måste jobba.
Men hört talas om självförverkligande?
Dessa jobbar med något dom (vad jag förstått) inte vill. Det finns ju annat man tycker om. Hur orkar man? Om jag inte orkar då kör jag vidare på nästa, letar mig fram om jag inte vet vad det är jag vill göra, huvudsaken är att jag inte gör något jag inte vill. Visserligen är det säkert en helt annan sak när man har barn och måste för deras skull, men där, DÄR är anledningen en helt annan. Mycket viktigare, mycket mer konkret och så självklar.
När jag tänker efter kommer jag på fler personer, mycket yngre personer. som inte alls gör det dom egentligen vill göra. Hur fan pallar man? Man är ung, man har förutsättningarna, en frisk kropp en hjärna som fungerar, man bor i ett land som erbjuder dig och kan ge dig precis vad du vill och önskar.
Varför sitter man då där med ett skitjobb där man inte kan utvecklas? Varken som person eller inom yrket, varför gör man så? Alltså hur i helvette kan man leva med sig själv? Man är ju inte ens glad, inte lycklig nångonstans. Det kan man vel för fan inte vara! Sedan klagar dom på att allting är tråkigt allting är likadant jämt. Men va konstigt, gör nått då? Undrar om dom tänker på det? Att man faktiskt KAN göra något åt allt det! Man kan göra så mycket, men det kanske är lättare att sitta och klaga och vänta på att något ska ske?
Jag klagar sällan, för jag har jäävligt sällan tråkigt.
Inte för att jag för tillfället vet exakt vad jag vill men jag vet vad fan jag inte vill! Och jag vill inte sluta här. Jag vill uppleva och leva! Vadå ska man leva dag in och dag ut precis likadant? Resten av livet? Va fan då kan man lika gärna gå och dö nu liksom!
Sedan har jag alltid sagt att jag vill leva i nuet, men det känns som att jag börjar bli lite för gammal för att ha så omfattande, långsiktiga mål. Måste ha något mer konkret nu. Alla spontana och roliga, små och stora saker jag hittar på är jävligt kul. Jag mår bra. Jag är frisk, tack gode Gud. Men något fattas. Något måste ändras. Och det snart.
Det finns en plats bortom regnbågen, där alla drömmar, faktiskt blir sanna...
Hur orkar vissa leva som dom gör? Hur orkar dom gå upp till jobbet varje dag? Den enda anledningen är ju att man måste. Men måste man? Måste man göra nått man inte vill? Alltså nej, det är klart man måste jobba.
Men hört talas om självförverkligande?
Dessa jobbar med något dom (vad jag förstått) inte vill. Det finns ju annat man tycker om. Hur orkar man? Om jag inte orkar då kör jag vidare på nästa, letar mig fram om jag inte vet vad det är jag vill göra, huvudsaken är att jag inte gör något jag inte vill. Visserligen är det säkert en helt annan sak när man har barn och måste för deras skull, men där, DÄR är anledningen en helt annan. Mycket viktigare, mycket mer konkret och så självklar.
När jag tänker efter kommer jag på fler personer, mycket yngre personer. som inte alls gör det dom egentligen vill göra. Hur fan pallar man? Man är ung, man har förutsättningarna, en frisk kropp en hjärna som fungerar, man bor i ett land som erbjuder dig och kan ge dig precis vad du vill och önskar.
Varför sitter man då där med ett skitjobb där man inte kan utvecklas? Varken som person eller inom yrket, varför gör man så? Alltså hur i helvette kan man leva med sig själv? Man är ju inte ens glad, inte lycklig nångonstans. Det kan man vel för fan inte vara! Sedan klagar dom på att allting är tråkigt allting är likadant jämt. Men va konstigt, gör nått då? Undrar om dom tänker på det? Att man faktiskt KAN göra något åt allt det! Man kan göra så mycket, men det kanske är lättare att sitta och klaga och vänta på att något ska ske?
Jag klagar sällan, för jag har jäävligt sällan tråkigt.
Inte för att jag för tillfället vet exakt vad jag vill men jag vet vad fan jag inte vill! Och jag vill inte sluta här. Jag vill uppleva och leva! Vadå ska man leva dag in och dag ut precis likadant? Resten av livet? Va fan då kan man lika gärna gå och dö nu liksom!
Sedan har jag alltid sagt att jag vill leva i nuet, men det känns som att jag börjar bli lite för gammal för att ha så omfattande, långsiktiga mål. Måste ha något mer konkret nu. Alla spontana och roliga, små och stora saker jag hittar på är jävligt kul. Jag mår bra. Jag är frisk, tack gode Gud. Men något fattas. Något måste ändras. Och det snart.Det finns en plats bortom regnbågen, där alla drömmar, faktiskt blir sanna...
Det som skrivits
Trackback
