E D I T A

Tänk dig, att du har en låda där du stoppar ner alla jobbiga känslor och tankar och så lägger du undan den.  Sen så är allt bra, du njuter, mår hur bra som helst och har det bäst, du glömmer nästan bort den gamla lådan... Men någonstans på vägen, mitt i allt det underbara så råkar du snubbla över den och alla tankar och känslor ramlar ut! När du ska plocka upp dom igen så måste du se dom, röra vid dom, det väcker minnen...
Du kämpar mot begäret att gå igenom dom igen och det börjar smärta...

Jag vill slå sönder någonting! Jag vill skrika så höögt så att jag tappar luften, så att lugnorna gör ont!!! Jag vill att det här försvinner! Jag orkar inte!!!! :(
På morgonen är det tungt som fan. Under dagarna är det sen rätt lugnt, men mot kvällen kommer det sakta krypandes... nätterna är värst! Jag kan inte sova, och somnar jag så är de där också!! Det är överallt, runt mig, inom mig!
Det kväver mig! Jag vill bara att det ska bort bort, ut ur mig, bort ur mitt huvud! *tänder en cigg*

Det här skriver jag utan att veta vad eller hur, vad fan jag ska göra, hur jag ska handskas med det!
Dessa känslor som jag vägrar låta ta form, dom verkar vara starkare än mig och vill inte!!! Det enda jag vet är jag inte vill!!
Jag brukade tycka synd om människor som inte kan älska så passionerat och känna så starkt! Jag var stolt över hur mycket jag hade att ge! Men nu när jag inte vill, och hjärtat lyder inte, huvudet tänker för sig självt, jag kan snart inte bestämma, jag tappar greppet om inget annat! Jag vet inte vad det är jag behöver och vad jag vill längre, jag vet inte... Det har gått för lång tid för jag ska kunna stoppa det! Trodde det skulle gå över men det blev bara värre.


Jag vet också att jag inte tänker prata om det här, för jag vet att när man säger det högt så blir det verklighet!! Jag har gjort misstaget förrut... Jag tänker klä mig med mitt största leende och kämpa emot med alla krafter jag har kvar.