E D I T A

... som inte kommer att spelas ikväll!

Älskade stad.

 

Den som säger att det bästa i livet är gratis, denne har inte levt på riktigt. För det kostar, en hel massa sömnlöshet och värk... i muskler man inte ens visste man hade. Inte för att klaga, för som kompensation vet man verkligen att man lever tack vare värken i mag- och kindmusklerna, som vi nu är väl medvetna om att vi har! (Haha!)

Sömnlös, som jag är, för att jag gjort exakt det jag sa att jag inte skulle göra (inte sova) men jag kan inte motstå. Jag kan inte kämpa emot det jag så gärna vill göra. Jag sitter här (om jag inte är i köket och kollar om det är något jag kan göra) och funderar på hur jag alltid lyckas finna mig i sådana här situationer. Där jag måste välja mellan det jag vill ha och den jag vill vara... är jag dum (läs; för snäll) eller kräver jag alldeles för mycket av detta ting vi kallar LIVET?

Jag är inte ens trött längre, hjärnan går i högvarv, jag skulle kunna vara vaken för alltid känns det som, eller tills jag börjar hallucinera...(?) Och jag tänker; gumman lilla, hur ska du klara av det här? Men det fixar väl sig? Det ordnar ju sig alltid. Vilket det gör, varje gång. Allting har alltid ordnat sig, allting har alltid blivit bra till slut... Allting, förrutom det där, det där som jag önskar allra allra mest.

Fucking varför? Har allt blivit bra för att jag inte ska förlora tron och invänta det när tiden är inne? Eller ska jag helt enkelt sluta fred med tanken att det bara inte kommer hända, aldrig någonsin? Att jag ska acceptera det som ÄR. Vilket jag omedvetet gör genom att välja att vara den jag är... För om jag skulle gå ut efter det jag vill ha, så är detta helt klart fel metod. Jag vet, jag vet, jag vet! Men det jag inte vet är varför den här magkänslan säger att det är rätt, när det gör så jävla ont.

 

Nå ja, hörs om några timmar... I fucking Love You!

Förrigår
- Stressar iväg för att köpa present till pappa
- Skyndar hem så han kan få presenten (fiskar, kan ej vänta till 24;e :P)
- Jobb
- Chill med Asmer
- På vägen hem berättar jag (läs; sjunger) att "All I want for Christmas is snow.."

Igår
- Vaknar och ser att det snöar, hur ska jag låta bli att gråta, även fast det bara var lite... Jag bad inte om mycket.
- Massa mat och dricka med mina kära här hemma
- Midnattsmässan
- Massa dricka och massa massa kakor med folkens, och massa sång, självklart. Underbart.

Idag
- Ja, vi kom ju inte iväg förrän imorse...
- Kaffe hos Asmer
- Nu sitter jag här...

Imorgon
- Handla inför NY
- Jooobb, wohoo!
-  Det där jag måste göra.

Världens bästa julhelg, jag fick allt jag önskade mig och lite till. Jag tackar Gud för att mina böner blir hörda och mitt hjärtas önskningar blir uppfyllda. Genom denna alldeles underbara människa har jag äntligen fått det jag så länge önskat och det kunde inte vara mer perfekt. Jo, perfektion existerar faktiskt. Så jag har hopp inför morgondagen, för faktum att det är så omöjligt kommer att göra det så himla speciellt, precis som jag tänkt mig. Tack, tack, tack... Och åter igen, tack, till alla som var där.

8.30 imorse... Ha överseende...

Ja: Joj sad ce nova om en vecka typ... kako vrijeme leti..
Mami: Aaa.. kad je? Koji dan?
Ja: Onsdag...
Mami: Aha, znaci ceka se u utorak i srijeda je nova?
Ja: Haha, ne ne, obrnuto... mislim...
Mami: Hahahahahaha obrnuto? Ceka se u srijedu i utorak je nova?
Ja: Ma neeee ceka se u srijedu i onda..
Mami: Ma ja, obrnuto, super cero...

Jag har provat alla möjliga vägar, jag har gått runt, jag har gått tillbaka... För att försöka mig på en annan väg, ett annat sätt. Men hur jag än gjort, hur mycket jag än försökt och tagit genvägar till omvägar har jag kommit till samma. Alla vägar har lett hit. Fram till det här då jag måste betala, för att gå vidare, för att komma fram. Jag blir den jag aldrig ville vara, men den jag är så illa tvungen att bli. Jag måste fortsätta, enda alternativet är att springa, fly för stunden åt andra hållet men jag måste hitåt. Priset är högt, högre än jag någonsin kunde tänka mig, men jag accepterar det. För det finns dom bakom mig, som förväntar sig och räknar med att jag ska fortsätta, att jag ska gå vidare. Så det är det jag gör.
Utan att ni vet om det ger jag upp min lycka för er. Jag gör det för att jag tror och för att jag vet att min tro kommer belönas när jag nått ända fram. För att den enda sanna kärleken är den som ges, utan några förpliktelser utan att kräva något tillbaka. Det är endast den som bringar lycka och lung i själen.

It is not  that people hurt you,
it's that they actually enjoy doing it...

...time :)
Jag är klar med mamis halsduk och hon älskade den, hihi! Jag hade iofs blivit förbannad om hon hade gjort nå annat, hahaha! Var så rastlös ikväll att jag fixade flera par örhängen, känner mig lite duktig iallafall... Nå ja, jag satt och åt lite tonfisk, var extremt sugen på det utav okänd anledning, när jag såg på burken att den hette "Happy Tuna", inte nog med det, det är en söt liten, glad fisk där oxå! Och jag blev fan inte glad! Jag blev ledsen, jag hade ätit upp stackars lilla Tuna :(
Vilken hemsk värld jag och Tonfiskarna lever i...

Ja, till det roliga, jag fick en kul fråga av min vän idag (hon, ovetandes om att jag idag innan dess suttit med folk som snackat om döden och livet efter det...).
"Om du visste att du skulle dö imorgon, finns det något du skulle vilja göra innan dess?"

Jag: Jag skulle aldrig hinna...
Bambi: Men något realistiskt typ, inte åka jorden runt.
Jag: *hostar* (satte i halsen) ah jo, det finns något...
Bambi: Hahaha du ba hostar o "aa det finns"
Jag: Nej alltså på riktigt, jag satte i halsen, men jag vet vad jag skulle göra...
Bambi: Jaha, och varför gör du inte det där nu?!

Jaaa du Bambi, för att jag förmodligen (hoppas jag) inte kommer dö imorn... Och det jag skulle göra är att leta upp den där jäveln och berätta hur mycket han faktiskt sårade mig. Jag har aldrig riktigt fått det sagt och jag har aldrig riktigt kommit över det heller. Sedan skulle jag knacka på hos en väldigt speciell person, när han öppnar dörren skulle jag ta stryptag... Nej, det skulle jag inte alls, men jag skulle ställa han mot väggen :) och verkligen få han att inse att han alltid varit speciell för mig och se till att han aldrig glömmer det. Som du förstår skulle jag inte göra det annars, tänk om man träffar på nån på stan eller nåt.. haha! Och slutligen så skulle jag hoppa Bungyjump, eller nej, vänta, det där första skulle ta några timmar så efter det skulle jag spendera tid med min Bambi och alla andra som jag håller kära... Sen nån gång under natten skulle jag hoppa, för säkerhets skull, så mitt hjärta inte stannar innan "min tid är kommen"... Hahaha!
Så, Bambi, du sa aldrig vad du skulle göra? ;)

Här är hemligheten;

• Ät så mycket du kan, så ofta du hinner. Helst ska du hela tiden tugga på något.
• Rör på dig så lite som möjligt, om du verkligen måste till köket tex. för att hämta mer chips, så tänk till innan du går.  Du kanske behöver hämta något mer.
• Ät allt som resulterar till att du måste slicka dig om fingrarna.
• Var aldrig hungrig.
• Ska du dricka kaffe så ha i massa socker.
• Ät så lite frukt som möjligt, men när du väl gör det; proppa i dig!
• Drick inte vatten, drick bara läsk, juicer och annat som innehåller onyttigt socker.
• Ät massa chips, bakelser och gärna hamburgare, pizza och annan skräpmat minst fem gånger i veckan.
• Utöva inga fysiska aktiviteter, alltså träna absolut inte.
• Ha förnamnet Edita.

Så har jag lyckats gå ner, hela 0,4 kg... Och jag mår jättebra! Känner mig såå mycket lättare!
Om detta inte funkar på er så har ni antagligen missat någon av punkterna!

BuCo mi je rekao da napisem na bloggu, da znate, da ja imam momka...

I evo ga, za Bucuuu;

---