E D I T A

A preview, to what will be comin' up, to make up for these two weeks that I was away.
Yes. I do realise that I am writing in english, but there's only one idiot that would react to it cuz you know I do that now and then :P

So.. I had the best time, really! Bilder kommer upp senare, självfallet, jag är bara helt utom mig av lycka och trötthet!
Hatar den här känslan av för många känslor! Fast jag Älskar den :D hahaha!

Nå-- det som komma skall är "Dream Guy", "Dröm bostad" samt några ord om semestern och bilder som sagt.. och så klart lite om "These thoughts" som då inte har försvunnit utan blivit mer starkare och tydligare... aja!


You will lose if you choose to refuse to put her first
She will if she can't find a man who knows her worth

'Cause a real man knows a real woman when he sees her
And a real woman knows a real man ain't afraid to please her
A real woman knows a real man always comes first
A real man just can't deny a woman's worth

Kollaa tideeeen =)

Nu har det sagts. Högt också. Nu är det verkligt!
Men jag hatar den här jävla känslan jag har. Att jag måste typ, idag, nu. Va fan! Vet inte ens om känslan är verklig eller om det är tankarna som gjort den. You know, man styr med tanken? Psykologi.. äh! Fakk it!
Orka med det nu.
Jag har aldrig kännt så här och aldrig varit så himla jävla rädd för en känsla. Jag vet, jag svär mycket i dom senaste inläggen, jag ber om ursäkt! Men jag vet inte hur jag ska uttrycka mig! :(
Känns som om allting kommer va annorlunda om två veckor, varför? Jag vet inte, det bara känns så.
Och den saken känns verkligt, ingen förrvirring ingen illusion.
Alltså, jag är så jävla trött på det här nu, seriöst! Jag känner mig som en jävla idiot i någon b-film! Men jag ääär livrädd!!!
Jag är rädd för resan i sig (orkar inte förklara), rädd för känslan och börjar bli rädd för mig! Vad fan håller jag på med?! Nu får det ta slut!

Och yes, jag åker snart. Känns konstigt fortfarande haha, så låångt dit typ. Blä, hatar ställa om mig till dygnsrytmen där och sen igen när man kommer tillbaks. Jaja.
Härlig dag som fan! Trots vädret och sömnbristen!! Tack flickor mina!
För ni alltid är sötast och bästast!

Ha deeet bääst gott folk! Fasten your seatbelts and Goodbyeee!




   I am

      off

         to

          Heaven






Everything may be changed, but for the better! We have faith!

Fan.
Hur orkar vissa leva som dom gör? Hur orkar dom gå upp till jobbet varje dag? Den enda anledningen är ju att man måste. Men måste man? Måste man göra nått man inte vill? Alltså nej, det är klart man måste jobba.
Men hört talas om självförverkligande?
Dessa jobbar med något dom (vad jag förstått) inte vill. Det finns ju annat man tycker om. Hur orkar man? Om jag inte orkar då kör jag vidare på nästa, letar mig fram om jag inte vet vad det är jag vill göra, huvudsaken är att jag inte gör något jag inte vill. Visserligen är det säkert en helt annan sak när man har barn och måste för deras skull, men där, DÄR är anledningen en helt annan. Mycket viktigare, mycket mer konkret och så självklar.
När jag tänker efter kommer jag på fler personer, mycket yngre personer. som inte alls gör det dom egentligen vill göra. Hur fan pallar man? Man är ung, man har förutsättningarna, en frisk kropp en hjärna som fungerar, man bor i ett land som erbjuder dig och kan ge dig precis vad du vill och önskar.
Varför sitter man då där med ett skitjobb där man inte kan utvecklas? Varken som person eller inom yrket, varför gör man så? Alltså hur i helvette kan man leva med sig själv? Man är ju inte ens glad, inte lycklig nångonstans. Det kan man vel för fan inte vara! Sedan klagar dom på att allting är tråkigt allting är likadant jämt. Men va konstigt, gör nått då? Undrar om dom tänker på det? Att man faktiskt KAN göra något åt allt det! Man kan göra så mycket, men det kanske är lättare att sitta och klaga och vänta på att något ska ske?
Jag klagar sällan, för jag har jäävligt sällan tråkigt.
Inte för att jag för tillfället vet exakt vad jag vill men jag vet vad fan jag inte vill! Och jag vill inte sluta här. Jag vill uppleva och leva! Vadå ska man leva dag in och dag ut precis likadant? Resten av livet? Va fan då kan man lika gärna gå och dö nu liksom! Sedan har jag alltid sagt att jag vill leva i nuet, men det känns som att jag börjar bli lite för gammal för att ha så omfattande, långsiktiga mål. Måste ha något mer konkret nu. Alla spontana och roliga, små och stora saker jag hittar på är jävligt kul. Jag mår bra. Jag är frisk, tack gode Gud. Men något fattas. Något måste ändras. Och det snart.

Det finns en plats bortom regnbågen, där alla drömmar, faktiskt blir sanna...

Oooch så hinner dom ikapp! Jag har försökt fly.
Tror dom vinner nu, igen.
Dom envisa jävlarna!
Jag är trött... så trött, trött på att inte förstå, på att inte kunna förklara, varken för mig eller för dig.

Att det skulle krävas något så extremt, för att inse, att man faktiskt är tillbaks på samma. Fast jag lät det ske, jag lät det gå ut över någon annan som inte har ett skit med detta att göra! Och det är så jävla fel! Jag vet...
Men det gick inte att göra på annat sätt. Nu är vi här. Samma jävla...igen. Fan, inte igen! Allting har förändrats men allting är detsamma. Hur fan kan det bli så? Nej, jag vet inte.
Men jag orkar inte kämpa mer! Inte för det, inte emot det. Jag vill bara ge upp! Men då blir jag knäpp och då vet jag inte vad jag gör, då blir det fel. Precis som då. Kämpar jag emot det så kommer jag antagligen förlora mig själv, jag kommer sluta förstå vad det är som ska bekämpas, varför? Det är ju en del av mig nu.

Jag har hört det så många gånger, jag är bättre, jag borde ha bättre, jag förtjänar bättre, jag ska tänka så häär eller tänka så däär... Oh!
Vad skönt det skulle vara, bara släppa taget.
Som en kall våg som drar ner dig, istället för att kämpa sig upp bara låta vattnet skölja dig ut, tills du är strandad.

Men fortfarande ler vi, precis så som om allt vore som det ska ;D

Vi går mot bussen, precis slutat...
Jag: Den står där! Ska den åka eller väntar den, den ska vel inte stå där ?
Melina: Jag vet inte, men om jag missar den, får jag vänta i en halvtimme?
Jag: Nä, men det är vel inte så... ?
En tjej kommer bakom oss, börjar småspringa...
Tjejen: Om vi missar den så får vi vänta en halvtimme!
Vi börjar springa!
Framme vid bussen...
Melina: Ska du ta bussen du oxå?


Nej gumman, jag springer bara för att det är så himla kul! Hahahaha..!!

Enough is ENOUGH!

Zdravo ja sam musliman/ka *pruza ruku* ili zidov/ka ili ortodox ili bilo sta!! Pa mogli smo se onda i tako poceti predstavljati! Zar mene treba da zanima kojoj vjeri neko pripada? Jeli stvarnooo tako treba biti?
DA, znam zasto je tako postalo! Ali to meni ne treba!

Ja necu da bude tako!!! Ako vi zelite, izvolite al' ne mjesajte mene u to!! Ja necu da me neko u 'pogresnom' drustvu gleda kad kazem kako se zovem, ili eto u 'pravom' (u smislu kao 'right' a ne 'real') drustvu kad kazem kako mi se prijatelji zovu!!! Ja necu nikada tako razmisljati, necu nikadaaa u zivotu, radije cu umrijeti, ali necu postati tako primitivna!! Vjerujte mi!

Toliko je zalosno, sto ja ovde sjedim i pisem o ovome, na mome dragom blogicu sto ustvari treba da bude zabavan! Ali ne samo to nego da pisem o necemu o kojem sam sebi obecala da necu nikada razmisljati i zamarati se stim! Ali kao i mnogo drugih stvari, nemas izbora, kad odrastes medju takvima i u sred tog svega.

Ali kao sto rekoh, nikada necu postati toliki idiot i propustit da upoznam neko mozda sasvim fantasticnu osobu zbog njenog/njegovog imena! Nikada!!

Svi sto nesto znaju, znaju da je bilo dobro kako je i bilo! I ja obozavam svaki malo dio toga! Da...

''Sto ti slusas Thompsona, ti si iz Bosne?''

tamo prije nego sto sam se rodila! Zato sto sam bila tamo kad sam bila beba, pa kad sam bila mala curica pa malo veca iiii td! Tako rasla, igrala se, uzivala, navikla! ZATO! Zato sto sam isla u Hrvatsku prije nego sto sam mogla otici u Bosnu... Zato sto te nase ljepote nema na ovom svijetu! Dobro nisam sav svijet obisla al to sto sam vidjela :) ...i zato sto se osjecam "doma". HAHA! Ljudi pricaju isti jezik! Ljudi jedu istu hranu i slusaju istu muziku! A osim toga trebas biti dobro opicen da to ne volis! Trebam li nastavljati? Sta mene briga jesam li i gdje sam granicu presla! Prije par godina je nije ni bilo! And that is my point.

Interesantno je to sto toliko pitate i sto ne mozete shvatiti da ja (sam pametnija) smijem reci neke stvari otvoreno, stojim iza toga sto govorim, ja absolutno nemam za sta da se stidim! Ali vi izgleda imate...

I da, ne smeta mi sto me zovete ''hrvatice'', ali je dosta smijesno kako nisam postala spanjolka kad volim i Spaniju...

Sude mi zato sto svoje volim, VOLIM NAJVISE...