Tillåtelse att tänka.

Varför gräva efter guld när jag redan har diamanter ...
Det jag skulle skriva förrut om mina ädelstenar, kort och enkelt. Tack! För att ni är så jävla bäst!

Jag har tillåt mig själv att tänka lite de senaste dagarna, jag har tillåt mig själv att bli arg. Jag har funderat lite över hur saker kunde bli som dom blev, om jag kunde gjort något mer? Inte analyserat, bara tänkt lite. Det var en tanke som jag snabbt jagade iväg. För jag gjorde mycket, jag gav mycket, av mig och ifrån mig. Det känns absolut rätt, så jag kan inte ha gjort fel som valde att inte försöka mer.
Varför skulle jag? För vem?
Hur mycket betydde liksom jag för dom, som valde att bara hålla käften och hålla sig tillbaka?
Jag bryr mig inte! För dom eller deras handligar betyder inte ett skit för mig längre! Inte efter det.
Allas rätta ansikte visar sig förr eller senare.

Och jag är den samma som alltid. Jag har inte gjort något fel, jag bär inte på någon skam så jag tänker inte heller sänka huvudet för någon.
Jag bär fortfarande på ett leende och håller huvudet högt.
Behövde bara få ur mig lite skit, så...

(lånar lite av Cola, för det är så grymt bra & jag slipper skriva långt)
Zato jer sam bila bolja
ko si bio ti
ne znas ni sam
spasavala i ono malo
sto je vrijedilo izmedju nas

Ja sam dala svaku moju draz
a ti samo laz

Det som skrivits

Om du har något smart att säga skriv här:

Vem är du?:
Kom ihåg mig?

Din Email: (bara jag får se)

Har du en egen blogg?

Vad har du att säga?

Trackback
RSS 2.0