E D I T A

Oooch så hinner dom ikapp! Jag har försökt fly.
Tror dom vinner nu, igen.
Dom envisa jävlarna!
Jag är trött... så trött, trött på att inte förstå, på att inte kunna förklara, varken för mig eller för dig.

Att det skulle krävas något så extremt, för att inse, att man faktiskt är tillbaks på samma. Fast jag lät det ske, jag lät det gå ut över någon annan som inte har ett skit med detta att göra! Och det är så jävla fel! Jag vet...
Men det gick inte att göra på annat sätt. Nu är vi här. Samma jävla...igen. Fan, inte igen! Allting har förändrats men allting är detsamma. Hur fan kan det bli så? Nej, jag vet inte.
Men jag orkar inte kämpa mer! Inte för det, inte emot det. Jag vill bara ge upp! Men då blir jag knäpp och då vet jag inte vad jag gör, då blir det fel. Precis som då. Kämpar jag emot det så kommer jag antagligen förlora mig själv, jag kommer sluta förstå vad det är som ska bekämpas, varför? Det är ju en del av mig nu.

Jag har hört det så många gånger, jag är bättre, jag borde ha bättre, jag förtjänar bättre, jag ska tänka så häär eller tänka så däär... Oh!
Vad skönt det skulle vara, bara släppa taget.
Som en kall våg som drar ner dig, istället för att kämpa sig upp bara låta vattnet skölja dig ut, tills du är strandad.

Men fortfarande ler vi, precis så som om allt vore som det ska ;D