E D I T A

En tystlåten främling

natten, och jag

Underbart

Tills han började tala

Kysste min nacke

och jag visste, det var det.

Denna Nyfikenhet

Frågor började flöda

Jag trodde hans ord kunde döda

Varje liten sorgsen soldat

Som vandrade i mina ådror

Väcka liv i en armé av lycka

Starta nya lågor,

Fler frågor...

Hur vågar du träffa mig?

Du vet inte ens vem jag är.

Därför jag är här

Så tog han min hand

Och Händerna skiljde inte

på mitt och ditt

Hans andetag

blandade svart och vitt

Hans blickar kunde förena

Hav och land

Förvandla sten till sand

Det jag inte ville

Fick han mig att se

Och allt jag visste

det visste jag längre inte.