Panic or no panic? That is the...

En vacker röst som tillhör Luka spelas för mina öron, mina öron bara... bila si moja prva ljubav, jos nisam znao ja za bol, kad srce ne zna za razum i lazni osmijeh je lijep, izdaja ne pada na um o kako bi sam sljep/ vise te ne voliiim i sad mi je lakse... och ett sådant fånigt leende sprider sig på mina läppar, ett sådant som jag får när jag går för mig själv och älskar min perfekta spelningslista! Därefter följer pucaj ne mozes mi nista... ja ni vet jer ja sam vojnik srece, mene metak nece, mozes mi ubiti ljeto ali zivjet' ce proljecee... och jag tänker på att jag visst vill skriva om fredagen!
Efter en lång rad av sms och samtal, fram och tillbaka med tiderna så får jag äntligen kl 23, träffa Daniel! Woho finally, drar in till Nivå, några öl en fredagkväll... Perfekt!
Ni vet Nivå, man går inte dit om man verkligen inte vill träffa på någon... men vi går in, jag ser mig omkring... inte en enda levande själ som jag känner, coolt! Går fram mot baren, av någon anledning kollar jag över vänster axel och där sitter han... ja Han med stort H... min M. Tusen tankar flög genom mitt huvud, men det jag tänkte mest på var när fan jag skulle börja få panik?! Jag skickar iväg 3 mess, tänker jag kommer behöva lugnas ner... Jag minns den där sommaren för nått år sen, jag råkade på han på stan och mina knän vek sig, jag tappade fotfästet. Bokstavligt talat, Maria fick ta emot mig och jag kunde inte prata på ett tag.
Haha snacka om att det verkligen är sant det dom säger om någon som får dina knän att vika sig. Kul ju! Men det hände ingenting, det var som om jag hade sett vilken annan människa som helst, som jag kände någon gång förrut... Fastän han såg ut precis som jag minns. Hans leende som han alltid försöker dölja, varenda ärr på hans rakade huvud, allt var där, precis som förrut. Allt förrutom känslan som brukade skrämma slag på mig.
Det här förväntade jag mig aldrig, jag trodde jag alltid skulle vara svag för han. Men styrkan jag byggt upp verkar inte ens min första kärlek kunna bita på... Tihi!

Jag döälskar våren av många anledningar; 1, det var vår när jag började tänka andra tankar och började få ordning på mitt nuvarande liv. 2, världen blir grön och ljus och varm!
Det finns redan vårtecken, knoppar överallt och några har redan slagit ut i blom! Wonderful!
image290
Min sköna helg avrundades med mys i Bromsten som varje söndag... Kaffe, glass och idag en söt trött bror som kommit hem från fjällen och bara ville sova. Sötaste min! Fast det är inte riktigt sant för nu ska jag iväg igen, för att avsluta den här veckan så som man ska!
Haha! God natt vänner mina!

Det som skrivits

Om du har något smart att säga skriv här:

Vem är du?:
Kom ihåg mig?

Din Email: (bara jag får se)

Har du en egen blogg?

Vad har du att säga?

Trackback
RSS 2.0