Kad bi bio...

Bijelo Dugme

i kad prodje sve pjevat cu i tad
Dagen kom, dagen som väntats på så länge, nästan för länge. Och nästan för snabbt var det över. Som alltid, denna tomhet, när det är slut... Men bäst var det, obeskrivligt grymt jävla BÄST!
Du borde varit där, du borde varit där vid mig, för att se hur varenda melodi som brukade få mina ögon att tåras inte lyckades göra det. Hur gråten satt i halsen och fick mig att tappa andan, men jag fortsatte att hoppa, jag fortsatte att le. Gråta kan jag längre inte. För att se hur varenda slag mot strängarna och varenda slag mot trummorna gav mig mer energi. Du borde varit där för att se att Pjesma uvijek mirise na uspomene.


Det som skrivits

Om du har något smart att säga skriv här:

Vem är du?:
Kom ihåg mig?

Din Email: (bara jag får se)

Har du en egen blogg?

Vad har du att säga?

Trackback
RSS 2.0