Snön faller, jag ler.

Jag bad om det här. Bakom dimman i ögonen bad jag en tyst bön om det här vita täcket. Snön. Glädjen som en gång fyllde mitt hjärta. De små skristallflingorna som sakta föll från himlen brände i min hud, och jag log. Mitt ljus i mörkret, mitt efterlängtade hopp. Dessa små droppar av glitter som lyser upp min värld. Något som är kallare än jag, den skärande kylan. O jag behövde det här... känna något, känna mitt inre,  tårarna som värmer mina kinder.


Det som skrivits
Postat av: En mörk snögubbe

"mitt inre, tårarna som känner mina kinder"

Otroligt poetiskt. Nu vet jag vem du umgås med!!!

2008-11-24 @ 20:11:14
Postat av: Edita

värmer*

Men aha, okej, orka göra en person så nyfiken :)

2008-11-24 @ 20:20:54
URL: http://diitah.blogg.se/

Om du har något smart att säga skriv här:

Vem är du?:
Kom ihåg mig?

Din Email: (bara jag får se)

Har du en egen blogg?

Vad har du att säga?

Trackback
RSS 2.0