E D I T A

Världens underbaraste dag, egentligen... Egentligen. Middag hos mamma, hennes mat.. sen pita od jabuka, rentav bäst! Men denna huvudvärk har förföljt mig hela dan.. Saker som bara går fel, folk som bara inte kan vara där! Alltså, NÄRVARANDE! Inte bara fysiskt utan psykiskt!
Jag tror jag dragit upp det här förrut med att det svåraste man kan göra är förlåta och på senaste tiden har jag inte alls varit bra på det... Är du dum så får du dra, punkt. Och man tror man har varit med om det mesta, upplevt sjuka saker, åtminstone hört det mesta! Men folk lyckas förvåna en ändå! Nu ska jag vara sån jag inte vill vara och berätta...Okej jag ska berätta kort, jag kan inte vara så ful.
Vi kallar personen för Bekant.
Jag ringer B för att be B följa med mig och fika, inte för att jag behöver någon att fika med utan för att jag inte träffat B på länge och det är alltid roligare med fler. Notera att jag BER B att följa med. B är trött och avböjer min så fina inbjudan (bön). Det gör mig arg under en lång jävla tid men senare tänker jag äh, vad fan, man får ju faktiskt vara trött, eller inte kunna av andra anledningar. B hör då av sig senare på kvällen och undrar om jag vill ses. Visst. För sådan är jag (oftast). B meddelar då att det har druckits och att ta bilen någonstans inte är ett alternativ, men B;s vän (som jag träffat en gång lite snabbt) kan hämta upp mig. Fine det också... Jag är fine med mycket... B;s vän kör fram bilen och i bilen finns bara vännen, ingen B. Var fan är idioten undrar jag? Ääääh B stack hem, telefonen ringde och B gick hem för att prata...

ALLTSÅ VA?! Vad är det för bullshit?!? Har ni ens hört något så jävla dumt i ert hela liv? Jag satt och asgarvade för jag verkligen inte kunde fatta att det fakstiskt hände, att det var mig det hände... B;s vän föreslog att vi istället skulle ta en fika? Hahahaha va? VA??!! A jo för det där var såååå normalt!

Så... Hej jag heter Edita och folk lyckas fortfarande förvåna mig.